August Strindberg er fortvilet. Harriet har forlatt ham igjen, men han fortsetter fortvilet å skrive til henne.Hun er gravid med hans barn.
Han skriver: «Vi höra icke hemma här, och vi äro för goda för denna usla tillvaro».
På denne tiden skriver han den første skissen til det som skal bli stykket Ett drömspel i sin okkulte dagbok. Stykket skal utkomme neste år, og få en intens og drømmeaktig form.
I stykket er guden Indras datter sendt ned på jorden for å undersøke menneskenes livsvilkår. Og det er sørgelige erfaringer hun gjør seg; det er synd på menneskene. Gudedatteren får innsikt i hemmeligheter, og rundt henne ser hun hvordan konsekvenser oppheves sammen med alle skrupler ogalle vanlige lover som menneskene er vant til å forholde seg til.
Siden skal August komme til å skrive i en tekst som kommer til å bli trykt som et forord til utgivelsen:
«Tid och rum existerar icke», og det er drømmerens bevissthet som settes over alles: «På en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. - Personerna klyvas, fördubblas, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det fins inga hemligheter, ingen konsekvens, inga skrupler, ingen lag.»
Ryland, K. B. J. o. N. E. (2016) Kvinnen som elsket Strindberg. Vinduet