August Strindberg blir fullstendig forvirret over forholdet mellom fiksjon og virkelighet når han ser sitt eget stykke Fadren oppført i Købenavn

August Strindbergs stykke Fadren har premiere i København på Casinotheatret. Han får en voldsom reaksjon når han ser sitt eget stykke oppført. Det er vanskelig for ham å vite om hva som er diktning og hva som er virkelighet, de to glir over i hverandre.

Han skriver dette til vennen Axel Lundegård, som er Victoria Benedictssons gode venn og forbundsfelle:

"Det förefaller mig som om jag går i sömnen; som om dikt och lif blandats. Jag vet inte om Fadren är en dikt eller om mitt lif varit det; men det tyckes mig som om detta i ett gifvet snart stundande ögonblick skulle komma att gå upp för mig, och då ramlar jag ihop antingen i vansinne med samvetsqval eller i sjelfmord. Genom mycken diktning har mitt lif blifvit ett skugglif; jag tycker mig icke längre gå på jorden utan sväfva utan tyngd i en atmosfer icke af luft utan af mörker. Faller ljus in i detta mörker så dimper jag ned krossad!"